Press

Från skivan: David, vad är det du vill höra?
2015-06-03

Jag var nästan 30 år och kände att det var över. Sex års studielån var förbrukade och därefter hade jag jobbat natt i vården i fem år för att hundraprocentigt kunde ägna mig åt musik. Men ingenting hade hänt eller blivit som jag hoppats. Så jag bestämde mig för att spela in och ge ut en skiva själv. För min egen skull. Och för att stryka ett streck och få det ur världen. Jag ville göra den där skivan för att kunna gå vidare i mitt liv som hade varit på vänt i snart ett decennium. Så jag la hela mitt sparkapital som var tänkt för ett halvt torp i Bohuslän för att jag kände att jag inte hade något val. Jag var tvungen att sätta punkt. I nästan tio år hade jag kamperat med ett popsnöre vid namn Daniel DC Claeson och vi hade spelat in otaliga demos i otaliga studios. DC hade hittat en producent att spela in skivan hos som var både heltokig men också genial. Charles Storm hette han. Efter skivan var släppt skulle jag hitta en b-plan att ägna mitt liv åt. Det kändes trist men ändå – alright.

Debutskivan kom ut med hjälp av mitt egenstartade skivbolag plus ett distributionsbolag som tyckte det fanns lite potential i låtarna. Albumet hette ”Det var väl inget mer med det” och det var väl precis så jag kände det. Skivan släpptes en onsdag, den 14 april 2005, och det var inget triumfatoriskt mottagande. Men på sina håll var det så pass onyanserat positivt att jag fick svårt med sömnen och fokuseringen. Jag började jogga dagligen för att inte bli knäpp och vi satte ganska omedelbart igång med att spela in en ny skiva. Det var det enda naturliga att göra och jag hade hundratals färdigskrivna låtar. Det är sant. Hundratals. På grund av de positiva recensionerna hade jag också fått ett gäng spelningar och eftersom jag utvecklat en panisk scenskräck var det mesta i mitt liv uppåt väggarna. I detta kaos började jag så saktliga göra det jag velat i hela mitt liv. Det jag hade drömt om i pojkrum, studentrum, kollektiv, 2:a handsettor, 1:a handsettor och i min nuvarande lägenhet med min sambo. Musik. Eller rättare sagt: allt det där som har med musiken att göra. Små, små steg blev ett längre steg som sen blev ännu ett. Jag har under snart tio år spelat in sex album och en EP plus lite strölåtar här och där. Vissa låtar har varit svåra att få till medan andra nästan kommit av sig själva. Här är mitt urval och ett försök till samling. Jag har skrivit lite kommentarer om låtarna. Några tankar och funderingar som fanns när låten kom till eller spelades in, eller omständigheter som var avgörande för låten. Det finns inte så mycket mer att tillägga men jag kom att tänka på det där som författaren Christer Kihlman har sagt. Det är mycket klokt. Mycket klokare än jag själv kan formulera saker. Han skriver: ”Det enda vi vet med säkerhet är att själen, i motsats till änglarna, inte har vingar.” Tänk på det.

/David U